Regler är antingen serverbaserade eller klientspecifika utifrån de villkor och åtgärder som gäller för dem.
Serverbaserade regler använder villkor och åtgärder som hanteras av Exchange-servern och dessa regler körs oavsett om du loggar in i Outlook på datorn eller ej. Här är ett exempel på en serverbaserad regel:
Flytta från <personer eller distributionslista i GAL eller kontaktlistan> till <angiven> mapp
Den här regeln använder all Exchange Server-information som t.ex. att flytta ett meddelande från en avsändare som finns i den globala adresslistan (GAL) till en specifik mapp som finns i din Exchange-postlåda. Men om mappen som du flyttar meddelandet till bara finns på datorn blir den en klientspecifik regel.
Klientspecifika regler har minst ett villkor eller en åtgärd som använder en Outlook-funktion och de körs inte förrän du loggar in i Outlook med det konto som du använde för att skapa regeln. Detta är exempel på en klientspecifik regel:
Flagga meddelandet från <användare eller distributionslista> till att <spela upp ett ljud>
I det här exemplet kan du ange i regeln att ett ljud ska spelas upp när du får ett meddelande och detta villkor kan bara utföras av Outlook, vilket gör det till en klientspecifik regel.
Några exempel på vanliga villkor som anges i en regel som gör det till en klientspecifik regel:
-
Med specifika ord i ämnet
-
Markerat som viktigt
-
Markerat som känsligt
-
Flaggat för åtgärd
-
Med specifika ord i texten
-
Med specifika ord i meddelandehuvudet
-
Med specifika ord i mottagarens adress
-
Med specifika ord i avsändarens adress
-
Tilldelad till kategori
Några exempel på vanliga åtgärder som anges i en regel som gör det till en klientspecifik regel:
-
Tilldela det till kategori
-
Ta bort det permanent
-
Flagga meddelandet för uppföljning vid denna tidpunkt
-
Ta bort meddelandeflaggan
-
Skriv ut det
-
Spela upp ett ljud
-
Markera som läst
-
Visa ett specifikt meddelande i fönstret Aviseringar om nya objekt
-
Visa en avisering på skrivbordet
