Sammanfattning
Om du konfigurerar en Windows-baserad dator som har fler än ett nätverkskort på samma fysiska nätverks- och protokollundernät kan oväntade resultat uppstå. I den här artikeln beskrivs det förväntade beteendet för den här typen av konfiguration som inte är standard.
Mer information
Tänk dig följande scenario:
- Du har en fungerande dator som har Windows installerat.
- Två nätverkskort är anslutna till samma fysiska nätverk eller hubb.
- TCP/IP installeras som nätverksprotokoll.
- Adapteradresserna på samma undernät är 192.168.0.1 och 192.168.0.2.
- En klient i nätverket använder adressen 192.168.0.119.
I det här scenariot kan du förvänta dig att de två korten på samma fysiska nätverks- och protokollundernät utför belastningsutjämning. Men per definition kan endast ett nätverkskort kommunicera i nätverket i taget i Ethernet-nätverkstopologin. Därför kan inte båda korten överföras samtidigt och måste vänta om en annan enhet i nätverket överförs. Dessutom måste sändningsmeddelanden hanteras av varje adapter eftersom båda lyssnar i samma nätverk. Den här konfigurationen kräver betydande omkostnader, med undantag för protokollrelaterade problem. Den här konfigurationen erbjuder ingen bra metod för att tillhandahålla ett redundant nätverkskort för samma nätverk.
Observera Windows Server 2012 innehåller ett nytt funktionssamtal SMB Multichannel. SMB Multichannel är en del av SMB 3.0-protokollet och låter servrar använda flera nätverksanslutningar samtidigt. Mer information om SMB Multichannel finns i Grunderna i SMB Multichannel, en funktion i Windows Server 2012 och SMB 3.0.
Observera Windows Server 2012 servrar kan inte använda flera nätverksanslutningar samtidigt om nätverket konfigureras med CSMA/CD.
Anta att servern måste skicka ett paket med TCP/IP-protokollet till en klient vars adress är 192.168.0.119. Den här adressen finns på det lokala undernätet. Därför behöver ingen gateway användas för att nå klienten. Protokollstacken använder den första vägen som hittas i den lokala routningstabellen. Det här är vanligtvis den första adaptern som installerades. I det här fallet är adaptern 192.168.0.1. Om överföringen misslyckas kan senare försök använda samma adapter enligt den post som finns i routningstabellen.
Om nätverkskabeln för 192.168.0.1-adaptern misslyckas behöver det inte nödvändigtvis leda till att vägen tas bort från routningstabellen. Därför kanske den andra adaptern fortfarande inte används.
En annan sak att tänka på är att vissa nätverksappar binder till specifika kort i systemet. Om ett nätverksprogram skulle bindas till det andra nätverkskortet specifikt kan programrelaterad trafik som togs emot från klienter på det första kortet ignoreras av programmet. Detta kan orsakas av NetBIOS-namnregistrering i nätverket. Om adaptern som programmet är bundet till inte fungerar kan programmet dessutom misslyckas om det inte använder den andra adaptern.
Vanligtvis, om inte program specifikt kräver det, är den här typen av konfiguration inte användbar. Vissa tillverkare gör feltoleranta nätverkskort för att skydda sig mot en enda felpunkt. Dessa adaptrar gör att två adaptrar kan ingå på samma server, men bara ett kort kan användas åt gången. Om det primära kortet misslyckas inaktiverar drivrutinen det första kortet och aktiverar det andra med hjälp av samma adresskonfiguration. Resultatet är en ganska smidig övergång till den alternativa adaptern. Det här är den rekommenderade metoden för att skydda mot ett enda nätverkskort som en felpunkt.
Windows Server redundanskluster
Windows Server Redundanskluster använder inte ytterligare kort i samma nätverk och förlitar sig på befintliga funktioner i TCP/IP-protokollet. Om det uppstår ett kortfel försöker programvaran inte automatiskt registrera IP-adressresursadresser på den andra adaptern. Om du vill undvika ett enda nätverkskort som en felpunkt konfigurerar du nätverkskorten så att de finns på olika logiska undernät. Du kan också använda NIC-teaming för att kombinera flera fysiska adaptrar till en enda logisk adapter (som nämns tidigare i den här artikeln).
Den föregående informationen gäller för sändningsvägen. Vägen till undernätet använder den högsta numeriska IP-adressen i undernätet. Anta till exempel två adaptrar med IP-adresserna 192.168.0.1 och 192.168.0.2 och förutsätter att 192.168.0.1 installerades först. Den här situationen skapar följande vägar:
192.168.0.0 255.255.255.0 192.168.0.1 192.168.0.1
192.168.0.0 255.255.255.0 192.168.0.2 192.168.0.2
192.255.255.255 255.255.255.255 192.168.0.1 192.168.0.1
255.255.255.255 255.255.255.255 192.168.0.1 192.168.0.1